Skip to main content
Bli medlem Glömt login?

Klassikerutskottet

Hailwood svartvit
"Dånet från äkta contis är hittills oöverträffat i motorhistorien"Mike Hailwood vinner Isle of Man TT 1978, motorhistoriens största sportbragd.

Ledamöter: Lars Ekeman, Klassikeramiral, Tomas Spaedtke, Marianne Jansson, Jan Dejemyr, Pär Flodman, Mats Lind, Petrus Brännvall

 
Ducatis odödliga klassiker
Cucciolo
Alla singels med desmodronisk ventilstyrning före 1980 
Ducati Apollo 1963 
750 GT 1971-1974
750 Sport 1972-1974
750 SS round case 1973-1974
750 SS square case 1975-1977
860/900 GTS 1976-1978
900 SS 1975-1982
900 Darmah SD 1977-1983
900 Darmah Sport 1977-1982
900 Darmah SS 1979-1980
900 MHR 1979-1984
500 SL Pantah 1979-1983
650 SL Pantah 1983 
900 S2 1983-1984
1000 S2 Mille 1984-1985
1000 MHR Mille 1994-1986
750 F1 1985-1987
851 1987-1993 
916 1994-1998

 


Mål

Klassikeramiralens och utskottets uppgift är att verka för bevarandet av klubbens klassiska duccar samt dess traditioner. Målet är att försöka få flera av klassikerna att synas på vägarna och påbanan.Ytterligare en uppgift är bevarandet kunskap om klubbens historia, dess själ och tradtioner.
Klassikerarmiralen samt klassikerutskottet verksamhet utgörs bland annat av Cigarrkommissionen och Klassikerkommissionen samt det hemliga sällskapet SDK (r) (till vilket de som önskar, vågar och befinns lämpliga kallas) 

Årets Ducatist

Början till ”Årets Ducatist” äger rum på sommaren 1988. Det var året innan som Euoropas kommunistdiktaturer skulle falla sönder och den betongmur som delade Berlin mitt i tu, bostavligen skulle knackas ner av stadens invånare. Tre ducatister, Micke Werkelin, Peter Lindqvist och Jan Dejemyr (också känd som Partikel) körde det åren en touring i Europa. Resan gick söder ut, delvis längs med järnridån överAssen-Nürburgring-Mugello-Bologna-Österreichring och sedan hem. Det var ett antal hundra mil. Peter och Partikel på var sin kamskaft och Micke på en Alazurra.

I Österreichring deltog trion i något sorts rally 1-3 juli 1988 och vann priset för längsta körsträcka. En stor oformlig ”buckla” överlämnades under högtidliga former och ställde trion inför problemet hur den skulle fraktas hem. Till slut lyckades Peter Lindqvist spänna fast pjäsen på sin 900 MHR. Efter en tid bestämde trion att pjäsen skulle gå vidare inom Ducceklubben och man bestämde att varje år vid årsmötet utse ”Årets Ducatist”. Första gången det skedde var årsmötet 1989 (tror jag).

I början gjordes det av trion men under årens gång så har traditionen blivit att de närvarande av tidigare års ”Årets Ducatist” samlas innan årsmötet och bestämmer vem som ska få bucklan för det kommande året.

Till ”Årets Ducatist” utses den som gjort den märkligaste resan till årsmötet. Åtminstone låg detta till grund för valet under de första åren. Numera kan till ”Årets Ducatist” även utses den som gjort extra finainsatser för klubben. Bucklan skall medföras av innehavaren på motorcykel från årsmötet och tas med på motorcykel till årsmötet året därpå.
 
Förteckning över ”Årets Ducatist”  finns på under "ÅRETS DUCATIST" i "sidfoten.
Hjälp till att komplettera här sänd e-post till : lars.ekeman(at)gmail.com
 
Traditionen med Årets Ducatist inleddes 1989 av Peter Lindqvist, Micke Werkelin och Jan Dejemyr (Partikeljanne)