Resultat klubbmästerskap 2010
Många var kallade, men få kom.
Klubbmästerskapet i Roadracing 2010, Rudskogen
Efter mycket planeringsstök med olika organisationer, för att få till ett klubbmästerskap, så löstes allt mellan två husbilar på Mantorp, då en vacker kvinna kom in sladdande med husbil, hojar, man och barn.
Parkerade bredvid vår tävlingskommitté och började snacka ”norsk”. Det visade sig var Ordförande och kassören i norska Ducati klubben Desmodromerna. Efter mycket babbel om allt och inget så kom det fram att dom kör klubbmästerskap i egen regi och klart att svenskarna skulle vara med om dom ville.
Efter lite mer planering gick budskapet ut bland klubbens medlemmar, tyvärr lite sent i tidsplaneringen eftersom säsongen började ta slut och folk hade körts sönder, plockat isär hojen eller helt enkelt gjort slut på pengar och semesterdagar för att kunna ta sig till Norge och Rudskogen.
Resultatet vid Rudskogen på torsdag kvällen blev två ekipage redo för race. Lars Mellgren med husbil, fru och två barn varav en ca 2 veckor och Johan Balsvik med bil och släp med madrass i bakluckan, men utan fru och fyra barn, men med lejd barnflicka hemma i två dagar för att kunna åka, man kan konstatera att båda förarna var pappalediga och båda hojarna var gula, så man kan ju undra.
På fredag morgon skulle vi alltså ta oss ut på banan för i princip första gången, med hjälp av en glad norrman fick vi guidning runt denna tekniskt krävande bana, ”pust och fy fan” säger jag bara för nya banor med Falkenberg i minnet.
Andra passet gick bättre sedan var det dags för kval, vi lyckades rätt hyfsat och står bredvid varandra inför racet på platserna 8 och 9, totalt startade 14 personer tävlingen.
Starten tar lite tid då en av norrmännen vurpar på uppvärmningsvarvet, men starten kommer iväg och Lars kommer iväg bra och Johan hänger på bra. Efter lite trafikproblem löser det upp sig och vi kan börja jaga varandra i denna viktiga tävling. Man kan konstatera att mot dom flesta norrmän har man inte en chans efter ca 1 timme på banan men det var mindre viktigt när svenska klubbmästerskapet stod på spel.
Efter några varv lyckas dock Johan ta sig om Lars, Johan som med ett helt slutkört bakhjul tappar mycket på sista varvet, men som blir mycket glad när han ser målflaggen - här fanns det ingen varvräkning utan det var bara att köra så mycket man kunde till man såg något svartrutigt fladdra.
Inför nästa race var det samma startuppställning men med den stora skillnaden att Lars startade ännu bättre och Johan ännu sämre. Så nu var det att ca 3 hojar mellan oss och nu blev det spännande att se vem som skulle komma först i mål. Efter några varv ligger Johan bakom Lars och återigen kommer Johan om med några varv kvar innan målflaggan.
Vi som körde hade en super kul dag med alla glada norrmän. Vi hoppas att det kommer fler nästa år till klubbmästerskapet men i år gäller ”aldrig har så få, så många att tacka, för att ni inte kom”.